Jag går på sjukgymnastik 1 gång i veckan eller varannan vecka. Detta är för att jobba med min ångest. Min sjukgymnast ger mig ”verktyg” att jobba med, övningar, när ångesten kommer eller jag är mitt uppe i den. Men på sistonde har jag fått ångest, prestationsångest, av den värsta sorten under de 20-30 min jag är hos sjukgymnasten (mitt psyke orkar inte längre än 20-30 min). Min sjukgymnast ger mig övningar men jag har vägrat, verkligen trotsigt, att genomföra dem där. Min kropp lyder inte och hela mitt inre skriker JAG KAN INTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag gråter och har mig. Så jag bävar inför dessa ”möten”. Men jag är duktig på att använda mig av övningarna hemma, i min ensamhet. Och de funkar snabbare och snabbare för varje gång. Nu tar det max 1 min innan ångesten trycks undan.

Idag var de då dags för ett möte med sjukgymnasten kl 16.00. Jag promenerade dit och utförde en övning som ska utföras gående. Redan då började min ångest, som kom krypandes innan jag promenerde iväg, tryckas undan. Jag kom fram 15 min för tidigt så jag utnyttjade den tiden i väntrummet, var själv där, genom att självhypnotisera mig 5-7 min. Jag tackar min kurator för att jag fått den förmågan. Jag vaknade ur hypnosen lugnare vilket gjorde att jag utförde några av de ångest dämpande övningarna. Detta resulterade i att jag var helt fri från ångest när klockan var 16.00. Jag tågade in i salen och fick min sjukgymnast att bli överraskad. Jag var mottaglig för alla övningar och all information mm. Han slängde ut övning efter övning och jag nappade på ALLt utan någon trots! Efter 25 min var mitt psyke helt slut. Skulle ha kunnat somna på golvet. Men gud vad stark jag kände mig! Utnyttjade denna starkhetskänslan som energi 1 h på gymmet.

Yeay!