…och jag vet inte va jag ska göra för att må bra igen. Jag är nere på botten nu. Djupt djupt nere och kravlar. Gråter konstant; vaknar och bölar för det, tittar på tv och bölar, lagar mat och bölar. Bölar mig till sömns. Sitter på toa och bölar. Jag är så trött psykiskt. Och det hjälper inte hur mycket jag än sover. Jag klarar inte av att gå till jobbet, sjukanmälde mig idag. Jag vill inte vara i närheten av de gamla som ber mig att avsluta deras liv, som gråter för att de är ensamma, larmar stup i kvarten för att de känner sig övergivna. Jag är rädd att det där kommer att vara jag när jag blir gammal. Jag känner mig som dem nu, och det är tufft. Såhär kände jag för exakt ett år sedan också och då valde jag att göra någonting åt det. Men det lyckades inte. Nu är jag inne i samma bubbla igen. Inte varje minut men nästan.

Jag orkar inte umgås eller överhuvudtaget prata med människor. Jag vill inte vara ensam men ändå så orkar jag inte vara social. Jag vill ha någon hos mig men jag vill inte sitta och prata. Jag vill bara ha sällskap och någon som tröstar mig.

Jag vill inte leva såhär. Så är det bara.